Fortsättning bukplastik

Ja tisdagen den 20:e februrari skrivdes jag in för operationen av det överflödiga på min mage efter gastric sleeve operationen november 2015.
Allt har gått jätte bra, ser dock lite lustigt ut nu med den enorma svullnanden då man väldigt lätt kan tro att man är gravid i ca andra - tredje månaden. Ser faktiskt lite kul ut och man hamnar sakta i det där stadiet av att verkligen bli redo att bilda en familj. Men verkligenheter säger ett och annat - Inte redo.
 
Operationen i sig, när jag blev inskriven och allt. Var ju självklart där lite för tidigit så jag fick vänta från 7:30 till 10:00 då operationen skulle ske omkring kl. 10.
Som vanligt så får jag alltid med mig personal som skall utbildas i samband med mina ingrepp. Vilket jag i självklarhet inte har några problem med. Dem är ju där för att lära sig och lär sig inte dessa personer sitt arbete anser jag att vården i Sverige inte utvecklas och blir bättre. För vad jag vet, så behöver vården mer personal allt för att alla medmänniskor i världen skall få den hjälp dem behöver.
Jag ska självklart ja, det är inga problem att ni närvarar under mitt ingrepp - "Ni är ju här för att lära er", säger jag. Varav dem tackar och bockar för beskedet.
 
Sagt och gjort, så börjar dem pyssla i ordning allt som skall vara klart tills att kirurgen dyker upp. Så jag lägger mig på britsen, slappnar av lite granna och blir avbruten genom att jag måste vända på skjortan jag har på mig. Fick då sätta mig upp igen, ta av mig och vända den bak och fram för att dem lättare skulle kunna få ordning på gördeln efter ingreppet. När det var klart fick jag lägga mig igen, syrgasmask och lite hokus pokus grejer i infarten sen somna jag.
 
På uppvaket, väcker dem mig ca 12:30 och med minnet i behåll så var jag klarvaken. Helt otroligt, sist vid sleeve operationen så sov jag hela vägen upp till avdelningen och vidare. Då var jag inte pigg kan jag säga men denna gång var jag det. Så varken ett illamående, yrsel eller annat konstigt hände denna gång. Vilket för mig är väldigt skönt.
Jag rullas upp till avdeleningen och med en standard fråga - "Har du kissat?". Innan ens den frågan hann dyka upp så sa jag att jag ville gå och kissa, var så extremt kissnödig så jag reste på mig gick på toa och la mig kort därefter igen. Hungrig dessutom. Så fort som personalen kom in till mitt rum (fick ett eget rum, så skönt) så nämnde jag att jag ville ha mat. Valde då några grekiska färsbiffar med klyfpotatis till. Var gott men var en måltid för en person som inte gjort en sleeve oepration så det tog mig ca 1,5 timma innan jag fick i mig allt.
 
Jaja, jag fick stanna där ett dygn sen fick jag åka hem. Så mamma som dessutom skjutsade in mig kom sedan och hämtade mig igen sen när det var dags. Hade lite dåligt blodvärde under tiden jag låg inne så detta skulle kontrolleras och om det på något sätt skulle vara så att jag blev mer yrslig eller likanade så skulle jag höra av mig och ta nya prover för att kontrollera värdet. Inget ont än, vilket jag är glad för.
 
Nu så där en vecka senare så har läkningsprocessen varit super bra inga konstigheter eller så nej. Men fick däremot lite information då i måndags när jag var på återbesök för att kontrollera såret och göra rent det så upptäcktes det att vissa trådar stack ut genom huden (det är en tråd som kroppen själv tar hand om) så skulle det på något sätt börja sippra ur vätska ifrån det större omfattande snittet så skulle jag i första hand kontakta vårdcentralen för att kontrollera detta.
Skönhetstips mottages för bästa resultat och självklart kommer jag att följa dessa, jag vill ju själv att det skall bli så fint resultat som möjligt.
 
Det lustiga i det hela är att min mage är så svullen att det ser ut som att jag är gravid, checka bilden nedan. Liknar ca andra eller tredje månaden som gravid. Skrattar åt det lite smått. För det ser så tokigt ut. Och chocken kom när jag gick förbi ett fönster hemma där min mage speglades igenom. Sneglade lite i samband, stannade och backa några steg och titta i fönstret på kvällen på min mage och nog fasiken såg det ut som en gravidmage, skrattar lagom och påpekar detta till sambon. Han stirrar på mig och halvt fnissar själv, med tanke på det uttryck jag gav - "Det ser ju ut som att jag är gravid, älskling titta!".
 
Ursäkta att bilden blev lite sne.. Blev något väldigt knasigt i uppladdningen..  
 
Nu rullar det mot sitt slut och jag uppdaterar lite senare med nya resultat av magen samt lite före och efterbilder när allt har läkt som det ska och att svullnaden gått ner.
 
/ Jennie K. Eli

Bukplastiksoperation

Ja men nu är det ju så att..
 
Den 20:e februari är jag bokad för en bukplastiksoperation efter Gastric Sleeve operationen jag gjorde november 2015. Men först till den lilla saken som förändrades.
 
I mitten på november var jag på två års kontrollen för att prata lite allmänt om hur det hela har gått efter operationen 2015.
 
Det började med att jag fick sitta och vänta en liten tid innan jag fick komma in till kirurgen som gjorde min operation. När jag väl fick komma in så pratade vi lite allmänt kring operationen och vitaminerna som man ständigt skall ta resten av livet efter en sådan operation. Sagt och gjort så drog jag till med bukplastiksoperationen, att jag ville göra denna då det ända som sänker det lilla självförtroende jag har för att nå upp till min egna topp och känna mig ordentligt självsäker i mig själv är just denna "hängläpp" till mage.
Det börjades mäta, vikten togs en kontroll för och så vidare. Innan jag fick åka hem så slänge jag över ett öra i bakgrunden och hörde att jag någon gång efter högtiderna skulle få ett nytt möte med kirurgen som utför själva bukplastiksoperationen.
Ja inte nog med det så kom det hem ett brev som stod att jag hade tid hos kirurgen för diskussion om operationen redan den 18:e januari.
Väl där, tas det före- och efterbilder på min mage och det kändes som att jag skulle in till fängelset eller liknande när jag skulle hålla upp en lapp med mitt namn och personnummer. Kändes väldigt lustigt men nog om det.
 
Kirurgen ropade sedan upp mitt namn kort efter att jag fick gå till väntrummet och invänta min tid. Vi pratade om operationen, hur det går till och vart man gör snitt efter magen. Inga problem. Sådana skönhetsfel så som ärr över kroppen har jag inga problem med då jag idag redan har mycket ärr på kroppen.
När jag fått all information om hur det går till så gick vi vidare till operationsbokningen. Väntar ju självklart med en ivrig spänning, jag fick då besked att veckan efter, torsdag den 25:e januari skulle operationen ske.
 
Efter en veckas hetsarbetande så fick jag besked per telefon att det inte fanns tillräckligt med vårdplatser för att jag skulle kunna ligga där.
Blev därefter ombokad till den 20:e februari. Blev ju självklart sur efter beskedet då jag hunnit meddela jobbet om situationen och alla omkring. Snabba förändringar och ja man kan ju inte säga annat.
 
Så för närvarande inväntar jag nästa tillfälle för operation och denna gång skall den ske. Hinner ju dessutom fylla 25 och även där väntas något stort. Ingen aning om vad då jag absolut inte är förtjust i fester, jag är mer av en hemmamänniska.
Men ja, det var allt för denna gång av dessa "stora" nyheter jag har att förmedla.
 
/ Jennie K. Eli

Ett inlägg efter 1 år

Med start på detta år efter en långt tid med berg- och dalbanor har jag lyckats kliva upp igen.
 
Mycket har hänt under 2016, och då menar jag MYCKET.
 
Nedan kommer ni se en före & efterbild från min operation, tänk på att efter bilden är tagen för några månader sedan men jag krymper än. Helt chockerande att se bilden om och om igen och jag kan inte riktigt tro att det har gått så otroligt bra efter operationen.
Självklart har det hänt en del med operationen som det här med en kallad "dumping" händer dock inte lika ofta när man är Sleeve-opererad än vad det händer när man är GBP-opererad.
Och jag måste jag säga att detta är ett av dem bästa beslut jag någonsin gjort när det gäller mig själv. Ett stort steg i livet helt enkelt.
 
 
Jag måste ju också presentera mitt nya tillskott i familjen. Penelope även kallad Pellan i hemmet.
Till vänster har vi då Pellan, blir 1 år i mars. En liten blandning av smått och gott. Border Collie, Australien Shepherd & Siberien Husky. Mysig blandning men själv en riktig vildvittra.
Till höger har vi kära Lea som ni är bekanta med sedan tidigare. Hon blir 3 år i mars och renrasig Border Collie.
 
Dessa troll är mina absoluta favoriter, älskar dem något otroligt mycket.
 
 
Med toppen över i:et, ny pojkvän som är min sambo idag då den tidigare inte behandla mig väl. Men han har stått sitt kast och får sota för det. Tyvärr men man behandlar inte en annan människa hur som helst. Det är dock en lång historia.
Min älskade sambo är allt jag har och lite till. Jag kan inte önska mig något bättre än den familj jag har idag. Min egna lilla familj. Helt klart speciell för mig. Kärlek till det!
 
Fick också tillbaka kontakten med min lillasyster efter mycket om och men, åh som jag saknat det! Så otroligt mycket. 4 år om inte mer är för allt länge för att inte ha någon form av kontakt, men det är skönt att du kommit till rätta i ditt liv och jag är otroligt glad över att ha dig i en del av mitt hjärta.
 
/ Jennie K. Eli
Visa fler inlägg