Fortsättning bukplastik

Ja tisdagen den 20:e februrari skrivdes jag in för operationen av det överflödiga på min mage efter gastric sleeve operationen november 2015.
Allt har gått jätte bra, ser dock lite lustigt ut nu med den enorma svullnanden då man väldigt lätt kan tro att man är gravid i ca andra - tredje månaden. Ser faktiskt lite kul ut och man hamnar sakta i det där stadiet av att verkligen bli redo att bilda en familj. Men verkligenheter säger ett och annat - Inte redo.
 
Operationen i sig, när jag blev inskriven och allt. Var ju självklart där lite för tidigit så jag fick vänta från 7:30 till 10:00 då operationen skulle ske omkring kl. 10.
Som vanligt så får jag alltid med mig personal som skall utbildas i samband med mina ingrepp. Vilket jag i självklarhet inte har några problem med. Dem är ju där för att lära sig och lär sig inte dessa personer sitt arbete anser jag att vården i Sverige inte utvecklas och blir bättre. För vad jag vet, så behöver vården mer personal allt för att alla medmänniskor i världen skall få den hjälp dem behöver.
Jag ska självklart ja, det är inga problem att ni närvarar under mitt ingrepp - "Ni är ju här för att lära er", säger jag. Varav dem tackar och bockar för beskedet.
 
Sagt och gjort, så börjar dem pyssla i ordning allt som skall vara klart tills att kirurgen dyker upp. Så jag lägger mig på britsen, slappnar av lite granna och blir avbruten genom att jag måste vända på skjortan jag har på mig. Fick då sätta mig upp igen, ta av mig och vända den bak och fram för att dem lättare skulle kunna få ordning på gördeln efter ingreppet. När det var klart fick jag lägga mig igen, syrgasmask och lite hokus pokus grejer i infarten sen somna jag.
 
På uppvaket, väcker dem mig ca 12:30 och med minnet i behåll så var jag klarvaken. Helt otroligt, sist vid sleeve operationen så sov jag hela vägen upp till avdelningen och vidare. Då var jag inte pigg kan jag säga men denna gång var jag det. Så varken ett illamående, yrsel eller annat konstigt hände denna gång. Vilket för mig är väldigt skönt.
Jag rullas upp till avdeleningen och med en standard fråga - "Har du kissat?". Innan ens den frågan hann dyka upp så sa jag att jag ville gå och kissa, var så extremt kissnödig så jag reste på mig gick på toa och la mig kort därefter igen. Hungrig dessutom. Så fort som personalen kom in till mitt rum (fick ett eget rum, så skönt) så nämnde jag att jag ville ha mat. Valde då några grekiska färsbiffar med klyfpotatis till. Var gott men var en måltid för en person som inte gjort en sleeve oepration så det tog mig ca 1,5 timma innan jag fick i mig allt.
 
Jaja, jag fick stanna där ett dygn sen fick jag åka hem. Så mamma som dessutom skjutsade in mig kom sedan och hämtade mig igen sen när det var dags. Hade lite dåligt blodvärde under tiden jag låg inne så detta skulle kontrolleras och om det på något sätt skulle vara så att jag blev mer yrslig eller likanade så skulle jag höra av mig och ta nya prover för att kontrollera värdet. Inget ont än, vilket jag är glad för.
 
Nu så där en vecka senare så har läkningsprocessen varit super bra inga konstigheter eller så nej. Men fick däremot lite information då i måndags när jag var på återbesök för att kontrollera såret och göra rent det så upptäcktes det att vissa trådar stack ut genom huden (det är en tråd som kroppen själv tar hand om) så skulle det på något sätt börja sippra ur vätska ifrån det större omfattande snittet så skulle jag i första hand kontakta vårdcentralen för att kontrollera detta.
Skönhetstips mottages för bästa resultat och självklart kommer jag att följa dessa, jag vill ju själv att det skall bli så fint resultat som möjligt.
 
Det lustiga i det hela är att min mage är så svullen att det ser ut som att jag är gravid, checka bilden nedan. Liknar ca andra eller tredje månaden som gravid. Skrattar åt det lite smått. För det ser så tokigt ut. Och chocken kom när jag gick förbi ett fönster hemma där min mage speglades igenom. Sneglade lite i samband, stannade och backa några steg och titta i fönstret på kvällen på min mage och nog fasiken såg det ut som en gravidmage, skrattar lagom och påpekar detta till sambon. Han stirrar på mig och halvt fnissar själv, med tanke på det uttryck jag gav - "Det ser ju ut som att jag är gravid, älskling titta!".
 
Ursäkta att bilden blev lite sne.. Blev något väldigt knasigt i uppladdningen..  
 
Nu rullar det mot sitt slut och jag uppdaterar lite senare med nya resultat av magen samt lite före och efterbilder när allt har läkt som det ska och att svullnaden gått ner.
 
/ Jennie K. Eli